10, 9, 8, 7, nedräkningen har börjat

Hemma i huset där vi bor går Brommas landningsbana rätt genom vardsrummet, Ulvsundaleden far genom köket och Bällstavägen leder genom hallen. Det är ett himla oväsen mest hela tiden, förutom några timmar på nätterna och en stund på söndagförmiddagarna. Det får man köpa om man bor i en storstad, men för att inte bli helt knäppa åker vi då och då ut till landet och vilar öronen. Där är det verkligen knäpptyst.

I helgen har vi varit där och förundrats över tystnaden. Vi har plockat svamp, lite björnbär, provat på att för första gången lägga fiskenät. Det sistnämnda är vi väl inte världsbäst på får jag erkänna. Inte än i alla fall. På tre försök fick vi bara upp en ynka liten aborre och en mini-flundra. Båda levde fortfarande när vi drog upp nätet så vi slängde ner dem i vattnet igen.

Jag börjar tagga till när det gäller Stockholm Halvmara. Har börjat fokusera och känner mig upprymd. Det ska bli kul att springa lopp. Kroppen har svarat som jag önskat på den senaste tidens träning.

Imorgon blir det boxning och på onsdag tänker jag köra fartökning på löpbandet igen. Kom på att en av orsakerna till varför det gick så uselt i torsdags måste ha berott på att jag sprang till fel musik. Faktum är att rätt musik kan påverka tiden med 10-15% (har jag läst) och istället för min en-mil-på-50-minuters-lista med snabb-snabba låtar, sprang jag till marthonlistan. De låtarna är bra, inget snack om saken, men de är inga låtar man springer järnet till. Så nu måste jag testa om det var det som det berodde på.

Annars blir det nog bara lättare träning i form av cykling under veckan. Det jag verkligen tänker koncentrera mig på de närmaste dagarna är kosten. Jag vill äta mycket grönsaker och frukt, lagom med protein och kolhydrater och tacka helt nej till rent socker. Dessutom hoppas jag få till en riktig törnrosasömn om nätterna. Trots flygplan, helikoptrar och tung trafik.

Bland tomtar och troll