Lurendrejeri

Bäst att smida medan järnet är varmt tänkte jag och tyckte det var en bra idé att springa till jobbet imorse. Samtidigt visste jag att det gällde att tassa försiktigt så att inte mitt andra jag, det där som gärna känner efter lite extra och säger: "Stopp och belägg, tre timmars träning igår räcker gott och väl. Ta cykeln istället!" skulle ha för stora invändningar.

Här gällde det att vara slug och försköna den förestående löpningen. Jag sa till mig själv att jag bara skulle löpa lite lätt, nästan bara puttra fram i sakta mak. Kanske till och med gå en stund, det skulle inte bli jobbigt alls. Knappt svettigt ens.

Hehe, hon gick på det med hull och hår och vi stack iväg. Och där fanns krut i benen trots gårdagens trippel. Det gick riktigt, riktigt bra.

Vid Kungsholms strand, mittemot Karlbergs slott, dök två killar ner i vattnet från bryggan. Båda i våtdräkter, den ena mycket snabbare än den andra och kvar på bryggan stod ett gäng killar kvar och filmade det hela. Jag frågade om det var svensexa på gång, och jo, så var det. Killen hade redan fått cykla en bit, nu skulle han simma, därefter springa. Hehe, en till som blivit lurad på morgonkvisten, tänkte jag och sprang vidare.

Drämde sen till med ett snabbhetstest på min specialsträcka de sista 1440 metrarna fram till Stadshuset och trots att jag fick stanna några sekunder för att hämta andan så klarade jag mig fram till rödlyset innan George Michaels Precious Box hade klingat av. Med 10 sekunders marginal.

Strax därefter klev jag in på jobbet.

Hejja, hejja