Vi är några stycken som verkar ha ungefär samma morgonrutiner och som möts på nästan samma ställe på gång/cykelvägen om morgnarna. Jag skulle säga att jag känner igen ett tjugotal som går, cyklar eller springer oavsett väder och årstid.
Bl a är det lilla farbrorn som bor nånstans i närheten av mig och som drar ut på sin löprunda varje morgon i sin gul/svarta löparstass. Halvvägs till jobbet brukar jag möta en kvinna i 50-årsåldern som springer i en färgglad löpmundering från 80-talet. Rätt ofta möter jag en kille som alltid ser ut att frysa i sin skinnjacka utan varken halsduk eller vantar. Jag gillar när han har mössa på sig.
Sen så har vi mannen som alltid, oavsett väder, går i shorts med en tidning under armen, liksom han med de stora hörlurarna och palestinasjalen. Under några år har jag också följt en kvinnas rehabilitering från att med hjälp av kryckor ta sig haltandes fram korta sträckor med vilopaus emellan till att nu helt kunna gå utan att halta. Under ett år mötte jag också en kille som måste ha haft ett viktminskningsprojekt för han var rätt så rund i början och smalnade av allt eftersom månaderna gick.
De är alla hjältar i min värld och är så långt ifrån de snygga, vältrimmade, atleterna man ser i sportreklamen. Alla kämpar de på mot sina mål, om det så bara handlar om att ta sig till jobbet. Det känns tryggt på nåt vis att se dem även om jag inte har en aning om vilka de är. På storstadsmanér möts vi utan att heja och förblir varandras gåtor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar