Sudda, sudda bort din sura min

Jag har några strumpor som jag inte vet hur jag ska hantera. Förra sommaren köpte jag ett 4-pack strumpor, lite färgglada sådär med lime-gröna prickar och cerisa sträck på. Kände att jag ville ha lite färg i tillvaron.

Det tog ett tag innan jag såg att prickarna och sträcken egentligen var glada respektive sura gubbar.

Glada strumpor förstår jag mycket väl varför det finns men varför gör man sura strumpor? Vem vill gå runt och känna sig sur och dessutom förstärka det? Hela jag motsätter mig surheten, jag vill vara glad - inte sur.

Och vad ska jag göra med de här sura strumporna? Jag kan inte bara slänga dem - det vore rena rama miljöförstöringen och jag vill inte heller skänka dem till Myrorna. Varför ska någon annan behöva gå i sur-strumpor?

För det mesta nonchalerar jag dem, de får ligga i strumplådan och sura bäst de vill, men ibland ligger vi efter med tvättandet och då har jag inga andra strumpor att ta till. Som idag t ex.

Jag stålsätter mig, låter inte surheten komma ovanför knäna. Fötterna ska jag ta hand om extra mycket ikväll.

Munnen den ska skratta och va glad - munnen den ska sjunga trallalla