Jag testade något nytt igår då jag sprang både till och från jobbet. En mil i varje riktning och jag kan konstatera att jag kliver längre och längre ut i löparträsket, geggar ner mig mer och mer. Vill ha mer.
Till jobbet gick det rätt så trögt. Det var första löpningen sedan maran och de slumrande ont-härdarna i vaderna väcktes upp, inget allvarligt men det kändes stelt och dant.Min väg till jobbet måste vara en av Sveriges vackraste. Den följer vattnet hela vägen in till stan och igår morse var det en ovanligt vacker soluppgång. Kände mig privilegierad, vilken tur jag har som kan ha det så här. Jag tog mig även tid att stanna till vid bänken och gjorde sit-ups och rygglyft.
Vid femsnåret var det dags igen, latmasken i mig gjorde några lama försök att få mig att ta tunnelbanan och bussen hem, men bara tanken på den 45-minuter långa färden till ingen nytta, fick mig att dra på mig löparstassen och jag gav mig av. Det gick faktiskt hur bra som helst. Benen vara pigga och jag höll en bra fart hela vägen hem.
Hmm, tänk om man kunde göra så här varje dag i veckan?!
*klafs, klafs, blubb, blubb*
- Hjälp jag sitter fast!!
It´s beutiful och bänk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar