torsdag 1 september 2011

Det bidde en....

En dag i våras när jag var ute och cyklade på min racer var jag en mikromillimeter ifrån att sträcka mig rejält i baklåret. I sista stund avlastade jag låret och faran var över, men efter det har jag varit stel just där. Hur mycket jag än har stretchat benet så har det inte velat släppa ordentligt. I och för sig har det inte påverkat löpningen så mycket, men lite irriterande har det ändå varit.

Att ta mig till en massör vore väl det enda rätta. Enkel match kan man tänka, men att boka tid för nåt jag själv ska ta mig iväg på är verkligen mitt sämsta. Om jag bara slapp själva bokningsmomentet så skulle jag mycket oftare gå till både tandläkaren, frisören eller ja - till massören. Det handlar absolut inte om någon telefonskräck, jag ägnar nästan hela dagarna åt att ringa och fixa olika saker, utan det är nåt annat. Jag kommer mig helt enkelt inte för, skjuter det gärna på framtiden.

Så jag gick här hemma och funderade över vad jag kunde använda mig av. Stretcha hade jag ju prövat men jag tyckte inte att jag kom åt det onda stället. Det satt lite djupare in i låret, med en massa muskler och senor i vägen. Istället tänkte jag mig att jag behövde nån sorts pigg, nåt som som jag kunde trycka in i benet utan att huden gick sönder. Kanske nåt jag skulle kunna sätta mig på.

Den som har varit hos en massör vet att de gärna hittar onda punkter som de trycker hårt på några sekunder för att få till en extra blodgenomströmning just där och det var de där onda punkterna jag var ute efter att ge en ordentlig omgång.

Jag drog lite i kökslådorna och hittade en..... kavel. "Hmm, perfekt med två handtag så jag kan trycka in piggen med ordentlig kraft" tänkte jag. Sen kom jag på att jag hade en elektrisk massagearm med några olika munstycken till, bl a ett med en pigg, så den tog jag också. Rafs, rafs i hårsnoddslådan så hade jag bästa fästanordningen oxå och voilà - där hade jag bästa tortyrredskapet.

Och tänk, det funkade superbra. Jag tog tag i handtagen och letade mig fram till de onda knutarna i baklåret och kunde med stor kraft trycka piggen mot dessa samtidigt som jag pressade benet mot piggen. Det gjorde ont på ett skönt vis och kändes helt rätt. Benet blev lite ankommet och var ömt nån dag efteråt, men nu en vecka senare känns det bra igen och stelheten har i det närmaste gett med sig. Sicken grej jag uppfunnit!!

Nu funderar jag på hur jag ska få ut den här på marknaden. Tips mottages tacksamt.

En framtida försäljningssuccé?














Inga kommentarer: