Favoriter

Jag har mina favoritrundor.

I söndags sprang jag en som jag inte sprungit på väldigt länge, men som under många år var den rundan jag alltid sprang. Den går runt Bromma flygplats och är så långt från en naturupplevelse man kan komma. Istället löper den först utmed den starkt trafikerade Bällstavägen, som dessutom ligger under infartssträckan för flygen till Bromma. Sen viker den av från trafiken och man får en kort andhämtning vid Bromma kyrkogård innan man kommer ut i bullret igen på Spångavägen fram till Brommaplan. Därefter springer man längs Kvarnbacksvägen bort till Ulvsundavägen och där blir det sedan ett inferno av bilar och flygplan och decibeltalet måste ligga en bit över hundra, men jag GILLAR det. Känner mig levande på nåt vis.

En helt annan typ av runda är min väg till jobbet. Den är så vacker och går utmed vattnet hela vägen från Bällsta bro, förbi Huvudsta slott och Pampas, sedan utmed Kungsholms strand ända fram till Stadshuset och slutligen förbi Rosenbad och Operan och Kungsträdgården. Den tröttnar jag aldrig på.

Sen har jag en favorit i Mölndal där vi bodde i några år. Om du någon gång har vägarna förbi bara måste du ta dig till Herkules, mellan Mölndal och Pixbo, inte långt från Gunnebo slott och springa eller gå 7-kilometaren. Det är sååå vackert, genom skogen, längs med Rådasjön och Stensjön, förbi kohagen och över en hel del backar.

Ursvik funkar i alla väder och årstider. Det är en oas i storstaden. Där är det alltid folk i rörelse, så jg känner mig alltid trygg där och det finns flera distanser att välja mellan. Det är inte ovanligt att möta både hundägare, hästryttare, mountainbike-farare och löpare på en och samma gång. Dessutom uppskattar jag att parkeringsplatsen fortfarande inte har tagits över av Carpark som ska ha betalt för parkeringen alternativt lappa bilen om man missat att betala. Det är bara att ställa ifrån sig bilen och ge sig ut i spåren.

Men om jag ska välja den absoluta favoriten så finns den vid Grand Plage i Le Barcares utanför Perpignan i södra Frankrike vid foten av Pyrenéerna. Den är platt som en pannkaka, omkring 7 km asfalt, nära havet med gassande sol rakt uppifrån, någon liten skugga utmed några hus halvvägs, annars no mercy. Och det är dit jag längtar allra mest just nu. 11 dagar kvar.