Analys

De senaste dagarna har jag gått omkring som i dvala, lite som när man är för stressad och hjärnan inte riktigt är med i matchen. Jag glömmer saker, har svårt att koncentrera mig och sitter med ett fånigt leende på läpparna och stirrar ut i tomma intet. Vill bara prata mellantider och berättar om loppet gång på gång för den som vill lyssna. Jag är helt enkelt en katastrof, både hemma och på jobbet.

Men nu är det dags att börja analysera vad som var bra och dåligt för att kunna förbättra. Det är ju det som har varit mantrat med marathonsatsningen: att belöna mig själv genom att springa loppet och att få möjlighet att se om jag har tränat rätt.

Dessutom måste jag bestämma mig för om jag kan vara nöjd med min insats eller inte. Jag menar, jag bommade ju tiden 3:59:56 rätt så rejält och det där gnager i tävlingsmänniskan i mig. Hur kunde det bli sån skillnad?

Jag har kommit fram till följande fel:
1. Det lilla onda i vaden spelade roll
2. Jag hade löptränat för dåligt, inte bara de sista veckorna utan över huvud taget
3. Strumporna var inte ok
4. Jag hade ingen rutin på vad ett marathon innebar
5. Jag tog inte hjälp av den fantastiska lilla kylkrämen mot smärta som man fick tillsammans med startlappen. Den har jag använt efteråt och den är helt suverän.

Fast några saker gjorde jag rätt:
6. Perfekt uppladdning med två rejäla räkmackor till lunch innan loppet. De höll mig mätt hela vägen.
7. Perfekt tröja och löparkjol. Det är inte helt lätt att hitta bra tröjor, men den illskära kändes lätt, transporterade bort all svett och luktade inte illa ens vid målgången. Likaså var löparkjolen urskön att springa i. Går inte att förklara, måste upplevas.
8. Perfekt timing att plugga i hörlurarna vid 19 km och låta musiken göra en del av jobbet
9. Perfekt att klappa i takt med samtliga orkestrar som spelade utmed banan. Det gav energi varje gång.
10. Perfekt att fylla på med allt som bjöds oss löpare. Energidryck, vatten, Dextrosol, saltgurka, bananer, energibar, buljong, coca-cola. Allt vid alla stationer.
11. Perfekt kondis! Faktiskt så var det inget fel på den. Hade jag haft en cykel skulle jag ha kunnat fortsätta ett tag till.

Uppstaplat på det här viset kan jag snabbt konstatera att det finns en förbättringspotential för alla de fem första punkterna och så gäller det att komma ihåg de sex sista punkterna. Men jag har lovat mig själv att vänta ett tag till med att ta något beslut om huruvida jag ska anmäla mig till någon ny mara eller ej.

Sedan måste jag säga att allt vad tid heter tappade totalt sin betydelse där ute nånstans på Gärdet. Det enda som spelade nån roll var att fortsätta och att ta sig i mål. Och det klarade jag ju, så jag är fantastiskt glad och stolt över min prestation.

Jag är 100% nöjd!!