Att ändra tanken

Jag var med om något alldeles extraordinärt för några år sedan.

Det hände i samband med att min äldsta bror dog. Under några veckor precis efteråt fick jag för mig att jag var odödlig. Jag tänkte då, att rent statistiskt borde risken att två till synes fullt friska syskon skulle dö inom en kort tidsrymd vara noll . Frågar man nån som vet bättre, skulle han säkert säga att risken att dö är lika stor oavsett hur många runt omkring en som trillar av pinn.

Men, jag levde i min fantastiska tanke om att vara odödlig. Egentligen passade jag bara på att vara en aning mer vårdslös i trafiken, annars var jag nog nästan som vanligt.

Fast det var en sak som förändrades under den här perioden och som dessutom blev bestående. Min rädsla för att ta i spindlar, maskar, ormar, grodor, krabbor eller andra kryp försvann från ena dagen till den andra. Att ta i de små kräken gör mig absolut ingenting längre, jag äcklas inte, jag skriker inte, jag drar inte undan handen, utan jag grabbar t ex tag i spindeln i taket hur lugnt som helst och slänger ut den genom fönstret.

Jag har hört en hypnotisör prata på radio, tyvärr kommer jag inte ihåg hans namn, men han dyker upp lite här och var och försöker förklara vad som händer när man sätts i hypnos i syfte att förändra sitt beteende. Om man får tro honom handlar det bara om att ändra tankens bana i hjärnan. Man får tanken att gå en annan väg.

Jag köper helt och fullt det resonemanget. Min tanke om att vara odödlig, fick tanken om att spindlar och andra kryp skulle vara livsfarliga, att ändra bana och ta sig till "spindlar-och-andra-kryp-är-gulliga-stället" istället. Och där sitter den än.

Den där tankeändringen var häftig att vara med om och jag har själv faktiskt även lyckats förändra min tanke om flygning så att jag nu flyger med tillförsikt istället för med oro. Att åka båt över djupa hav är dock fortfarande det läskigaste jag vet, den tanken har jag inte förmått ändra färdriktning på.