Vad är väl en bal på slottet. Eller en weekend i Alicante. Bara alldeles, förfärligt underbaaar.
Känner mig lite som Askungen när hon inte får gå på balen. Vi kommer inte iväg till Alicante på weekend-resa och det känns lite missmodigt. Men det kändes faktiskt värre förra året när jag blev förkyld veckan innan Göteborgsvarvet. Jag våndades och hoppades i två dagar att jag ändå skulle kunna genomföra loppet, men på tisdagen bestämde jag mig helt för att ställa in. Det var nästan så jag grät av besvikelse.
Det var ju loppet då jag skulle göra min absolut bästa tid någonsin och jag hade tränat så duktigt hela vintern. Visualiserat loppet 100 gånger. Bokat hotell långt i förväg. Verkligen förberett mig. Min brorsa skulle också springa så det var ett alldeles särskilt lopp. Dessutom skulle det bli femte året på raken, med möjlighet att bli en sådär 25 år på raken så småningom.
Det svåra när man hamnar i de här situationerna, tycker jag, är att verkligen ta beslutet att ställa in. Det blir så mycket antingen eller, hit och dit, tänk om och tänk om inte. Man blir helt trött på sig själv. Den som står brevid ser ju däremot klart och tydligt att ett lopp (eller en flygresa genom askmoln) inte kan genomföras. Synd att man lyssnar så dåligt på sin omgivning när de ändå har rätt.
När jag väl till slut hade bestämt mig för att inte springa Göteborgsvarvet så kändes det direkt mycket bättre. Då blev jag också den där rationella, sakliga personen och försökte göra det bästa åt situationen. Jag åkte till Göteborg och var hejaklack åt brorsan istället. Och det var nästan lika kul det. Fast bara nästan.
Imorrn är det bara 3 veckor kvar till Kungsholmen runt. Pirr i magen. Hoppas, hoppas att jag håller mig frisk tills dess för då ska jag slå mitt gamla PB. Det räcker med en enda sekund snabbare så är jag nöjd. 1.54.00.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar