Shit alltså, nu är det inte många dagar kvar till Stockholm marathon. Även om det nästan känns som vinter fortfarande så är det exakt 39 dagar kvar till kanske en av årets varmaste dagar. De senaste åren har loppet fått det mindre smickrande smeknamnet Stockholm Barbecue just eftersom det har varit braksoligt och en sådär 25-30 grader varmt.
En sån hetta känns väldigt avlägsen just nu men vårarnas värmeböljor brukar komma snabbt. Bara på någon dag blir det plötsligt kanonhett och där går man i sin ullkappa med stövlar på fötterna och fattar ingenting.
I vintras när vädret var som värst stärkte annars tanken på Emma Johanssons OS-silver mig, att vädret till trots, genomföra min utomhusträning. Det var ju ett fruktansvärt regnande den dagen 2008 när hon tog silver och den ena toppcyklisten efter den andra fick problem med regnet och halkan, men inte Emma. Hon var van vid väderförhållandena hemma i Ångermanland och tyckte Pekingvädret var en värdslig sak. Istället trampade hon på och tog nästan guld.
Även Skanåker hade ett trick att göra sina träningsförhållanden svårare jämfört mot tävling, genom att skjuta från ett längre avstånd vid träning och sen när det blev tävlingsdags så klev han fram några meter vilket gjorde det mycket enklare att träffa tavlan.
Att träna i dåliga väderförhållanden har jag inga som helst problem med. Det är nästan tvärtom och jag tycker det stärker psyket. Det kan ju inte bli värre så att säga.
Hetta däremot är som bekant väldigt svårt att träna inför här i Svedala och jag har ingen aning om hur det är att springa en mara i en sådan hetta som de senaste åren har bjudit på. Jag har inte ens stått utmed banan och lidit med löparna men på bilderna ser det hemskt ut. Å andra sidan brukar jag gilla att springa när det är riktigt varmt, så jag hoppas ändå att det skulle funka för mig.
Däremot är det starka solskenet ett problem så jag behöver både keps och solglasögon vilket gör mig till den o-coolaste av alla o-coola kepslöpare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar