Programmet den här veckan säger 2 milpass, det ena i superlugnt tempo, och ett tempopass. Jag har helt klart svårt att rätta in mig i ledet. Kroppen har vaknat till och vill ha mer än tre fjuttiga mil, så jag lägger till cykling nästan alla dagar och en Happy måndag (cykling+core+dans) för att mätta suget. Det gäller ändå att vara smart nu och inte köra på för mycket för nära inpå starten. Nästa vecka blir lugnare.
Jag för ju träningsdagbok vilket är himla bra såna här dagar när man undrar hur sjutton man gjorde förra gången. Jag har provat både med att vila mig i form de sista tio dagarna innan maran och att köra på ungefär som vanligt fram till fem dagar före start. Det sista verkar ha funkat bäst hittills så jag gör likadant den här gången, trots att träningsschemat säger annorlunda.
Däremot verkar den träningsfria semesterveckan mitt i uppladdningen ha varit ett smart drag. För första gången på länge är jag helt utan skavanker. Till och med den stela hamstringen höger bak har gett med sig. Den har krånglat sen någon gång i höstas och no matter hur mycket jag än stretchat så har den inte blivit längre. Den fick sig en rejäl törn under Vasaloppet då jag utan förvarning ramlade på plan mark. Mycket förvånande måste jag säga. Där skidade jag ute på myren, solen sken och spåren var jättefina, inte en backe i syne och så helt plötsligt ramlade jag. Förblev dessutom kvar i trill-position en lång stund och kunde nästan inte ta mig upp. Senan i baksida lår var så utsträckt det bara gick, en halv mm till och den hade gått av. Nåväl, upp kom jag så småningom och det gick som bekant bra att skida vidare, men senan drog ihop sig ännu mer efter det och har ruvat under sitt skal sedan dess.
Men, nu gör den inte det längre och inga andra delar påkallar uppmärksamhet heller. Det känns kort sagt för jäkla bra. Jag skulle vilja konservera mig, ha precis den här känslan i kroppen som jag har nu, bara lägga till helt fräscha, utvilade ben så kommer det gå hur bra som helst nästa lördag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar