Helt galet att Vasaloppet 2013 redan är fullbokat. När startplatserna till sommarens Vätternrundan 2013 släpptes så såldes de slut på 9 timmar och platserna till Cykelvasan närapå lika snabbt.Vad är det som händer i Sverige? Har folk gått nuts?
Fast jag fattar ju precis vad det handlar om. Man kan prata 30-, 40-, 50-årskris hur mycket man vill, men det räcker inte som förklaring.
Det är kul att ha ett mål att jobba mot! Det gör att det blir kul att ge sig iväg på en löprunda även en regnig, blåsig morgon, för det är det där målet som är det enda som får en att ge sig iväg då. Efteråt är det värt det hundra gånger om.
Det öppnar ögonen på en, man får nya perspektiv. Man tänjer sina gränser och det är otroligt häftigt att se vad man klarar av. Sånt man trodde var ouppnåligt för nåt år sedan blir efter trägen träning möjligt. Tänka sig - en vanlig simpel kontorsråtta rännandes runt i Dalarna i Gustav Vasas spår. Vilket wow!!
Den enda nackdelen med det kolossala intresset är att de större loppen inte räcker till för alla. Det blir en storstadsstress kring det hela. Man måste vara snabb med att anmäla sig i tid och man hinner därför inte mogna i beslutet om just det loppet passar mig vid den tidpunkten.
Bra då att det fortfarande finns så många små lopp där det inte krävs framförhållning på ett år eller mer för att kunna delta. Kolla in www.loppen.se.
Men herregud vad tiden går fort när man har roligt. Ser nu att Två sjöar runt går på söndag. Ett av mina favoritlopp. Kanske skulle jag ge mig på det? Har ju en del sega gubbar att kämpa med/mot och kanske kunde jag få till en svit på 5 lopp i rad i någon tävling. Ett mål gott som något. Hmm, så får det nog bli. Hade ju ändå tänkt springa lite längre i helgen, varför inte förena nöje med favoritlopp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar