Vi har två olika verktygslådor maken och jag. Min är liten och står i skåpet ovanför frysen i köket. I den finns de mest användbara och basala verktygen; hammare, några olika skruvmejslar och sexkantsnycklar, en skiftnyckel, lite spik och skruv, en häftpistol, en repstump och målartejp. Ungefär så.
Makens däremot är inte bara en låda, utan tre stora backar där allt ligger huller om buller i en förfärlig röra. Överst i VARJE låda ligger ett par tre Moraknivar och en sån där jättevass klinga man sätter på en borr om man vill såga ut ett hål i en träplanka. Det är med fara att få handen avhuggen som man försöker tränga ner till de otaliga hylsnycklarna eller den stora skruvmejseln som jag saknar i min låda.
Det är inte bara ordningen jag fascineras över, utan också det faktum att maken är tvungen att köpa en ny uppsättning verktyg varje gång han drar igång ett större projekt. Därav de många lådorna. Jag sätter tusen spänn på att allt redan finns bara han skulle hälla ut allt på marken och gjorde en inventering.
Ämnet är såklart infekterat men jag ler inombords varje gång han använder sig av mina verktyg. Det bekräftar min syn på saken. Att ha ordning gör allt så mycket lättare och man klarar sig väldigt långt på väldigt lite bara det är rätt grejer.
Så här i uppstartsfasen är jag tacksam för min verktygslåda för uppstartsfaser. I den hittar jag de mest basala verktygen som hjälper mig igenom den här träliga tiden. Kroppem funkar inte som jag vill och jag är långt ifrån att köra några tuffa pass som skulle kunna ge mig en endorfinkick. Nu handlar det mer om att bara göra, inte känna efter så mycket. Återfå en rutin, lägga på efter hand, börja springa igen, 1, 2, 3, 4 pass. Plussa på med god sömn och bra mat. Det är enkelt. Behövs inget mer, inga flashiga tigersågar i det här skedet. Snart kan jag stänga locket på den här lådan och istället få öppna några färgglada påskägg fyllda med överraskningar, härliga träningspass och morötter att kämpa mot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar