Det rekommenderade priset för skon vill jag ska ligga på mellan 1100-1500 för att jag ska känna mig trygg i att det är en tillräckligt bra sko jag är på väg att köpa (även om jag sällan köper till fullpris utan letar mig till outletlador och köper förra säsongens modell). För det mesta blir det en sko av märket Saucony eftersom de passar mina breda ankfötter med högt fotvalv och smal häl. Känslan ska var fluffig.
Till Ålands marathon för två år sedan köpte jag en modell som jag trivts riktigt bra med. När det var dags för nyinköp förra våren köpte jag samma modell igen. I vintras behövde jag återigen köpa nytt men då fanns inte modellen längre så jag köpte ett par Mizuno som jag aldrig blev kompis med. Därefter köpte jag ett par Saucony, ett par blå (alltså, det här med modellnamn och allt - jag orkar bara inte...).
Inte heller de var jag helt nöjd med. För något år sedan ändrade jag mitt löpsteg så att jag landar på framfoten istället för på hälen och just med de här skorna var det svårt att få höger fot att landa som jag ville. Den liksom klampade som en träsko när jag satte den i backen. När så den här historien med låsningen i ryggen/bröstkorgen rullade upp funderade jag på om det hade med skorna att göra så jag köpte mig ett nytt par Saucony, ett par rosa (härligt fluffiga) den här gången.
De känns bättre men nu är det vänster fot som klampar i backen. Men så fick jag en snilleblixt och imorse testade att springa med den blå på vänster fot och den rosa på höger. Det funkade bra men det behövs nog några mil till innan jag kan utvärdera fullt ut. Teoretiskt sett borde det vara fullträff eftersom jag oftast är sned i höften vilket gör att ena benet är längre än det andra. (Det är bara efter naprapatbesöken som höften är rak, efter några dagar åker den sakta men säkert tillbaka i fel-läget igen (ja, jag vet, det är inte bra och jag borde göra något åt det).) Varför då utgå från att man måste ha likadana skor på fötterna?
Rapport följer.
En-sko, två-sko, trä-sko
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar