Vi har ju flyttat jobbet så jag håller på och lär mig nya vägar till och från jobbet. Hem brukar jag cykla via Kungsgatan och där är ett sånt folkliv som jag är helt ovan vid att se. Plötsligt märks det att man bor en storstad. Det är kul med lite nytt.
Idag sprang jag genom tunneln som går från Birger Jarlsgatan till Sveavägen. Den är klart suggestiv. Och helt perfekt för att köra intervaller i på vintern. Men då får man mog göra det en sen kväll för det är full gång- och cykeltrafik där under rusningstid.
Jag kände mig stark idag vilket inte är en dag för tidigt. Nu är det bara tre veckor kvar till maran och jag märker att jag far bort i tankarna mer och mer. Börjar fokusera, mobilisera kvinnomod och jävlar anamma. Ser mig själv under den fjärde magiska, avgörande timmen. Löpandes det eNa steget efter det andra, matandes kilometer på kilometer. Vädret är grått. Sambaorkestern fryser.
Jag har gjort en ny Spotifylista som hjälper mig på passen. Den heter Nu jävlar och finns här:
Nu jävlar
Fast just idag lyssnade jag på den gamla listan, den är bra den med även om den är något längre än de 3 timmarna, 59 minutrarna och 55 sekundrarna som den heter.
Maran 3:59:56
(sen har jag en lista för alla med brustna hjärtan som jag gjorde åt kompis i våras. Hon behöver inte den listan längre.)
Brustna hjärtan
Tunnelseende
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar