Ibland är det bra att det går dåligt. Maken har däckat och ligger febrig och snörvlar. Utan honom hade det i alla fall inte blivit någon Ålandsresa, så det var bra att jag ställde in loppet redan tidigare i veckan så han kan vara sjuk i lugn och ro. Tänk om jag istället hade varit i form de luxe? DÅ hade det varit rent smärtsamt att få ställa in.
Nä, besvikelsen över det inställda loppet är borta och jag hittar än det ena, än det andra att glädja mig åt istället. Särskilt glädjs jag åt att träningen äntligen funkar så bra. Det tar alltid några månader att komma igång igen efter ett längre uppehåll, både mentalt och fysiskt men nu känns det som att jag kommit upp på en ny platå och det går rätt friktionsfritt att köra den träningsmängd per vecka som jag tycker om att ligga på, mellan 5-7 timmar per vecka. Det vore svinbra att få köra vidare på den här mängden några månader till utan avbrott så att jag får möjlighet att intensifiera träningen och bygga en starkare och uthålligare kropp.
Mina analyser från tidigare lopp har visat att jag måste träna mer löpning över huvud taget och jag måste få upp farten så att jag orkar hålla en högre snitthastighet maran igenom, så det kommer jag ägna resten av hösten och en del av vintern åt.
OK, Ålandsmaran har jag kommit över, men jag tycker det är synd och skam att missa det goda smörgåsbordet på Ålandsbåten, så ikväll bjuds det på sillar, janssons frestelse, köttbullar, prinskorvar, kallskuret, och minst fyra sorters efterrätter här hemma. Nån dans till kaffet lär det dock inte bli.
Passar på att önska er som springer på Åland imorgon, antingen helmaran eller halvmaran lycka till. Hoppas det går riktigt bra för er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar