Jag kan inte låta bli att fascineras över hur mycket snor den lilla näsan kan producera. Hur är det möjligt? Är det någon som har forskat på det där? Vore jag produktionschef skulle jag beställa en undersökning. Måste finnas hur mycket som helst att lära; hur starta upp verksamheten med så kort varsel (snacka om övertid i uppstartsfasen och så mbl-förhandlingar i slutfasen), få tillgång till råvaror, få avsättning för produktionsöverskottet, etc, etc.
Jag är alltså inne i näs-snytarfasen av förkylningen. Den som blandas med fullkomlig nästäppa. Och jag låter mig fascineras, samtidigt som jag minns snorproduktionen på Vasaloppet. Den var konstant kan man väl säga. Det rann ur näsan hela tiden, no matter what.
Kände igen det där från Vätternrundan, men då var det mer en liten snordroppe som hela tiden satt fast på nästippen, nästan lite gulligt (not!). På Vasaloppet var det två rejäla rännilar som rann från näsborrarna, utan chans att få stopp på. Snöt mig ren och fin vid varje depå, men de övriga 10,5 timmarna rann det konstant. Jag hittade en teknik för att bli av med det värsta överflödet, och det var att böja huvudet nedåt och sen i rätta sekunden när snoret ville släppa skakade jag på huvudet och hej - där for dropparna sin kos. Någon minut senare var det dags igen.
Tekniken nu är bara att "go with the flow", snyta mig när det behövs och hoppas på att det här snart är över. Inatt är det inte tal om att slänga med huvudet och sprida snoret omkring mig, utan jag sover halvsittandes mot kuddarna som jag pallat upp mig mot. Håller snoret på plats och låter produktionspersonalen få vila lite inför morgondagens hårda slit.
På mitt nattduksbord
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar