Att inte springa är att gå för långt

Gillar den där devisen. Som diagnostiserad med lilla d, tog jag en långprommis hem från jobbet igår och så tillbaka imorse. Det var ljuvligt. Äntligen lite luft i lungorna och monotont trampande framåt.

Man får ju se så mycket när man går, jämfört när man svischar förbi på cykeln eller när man fokuserar på annat under löpturen. Imorse simmade en bäver i vattnet. Helt otippat så här i Stockholms innerstad. Vet att de har ett fäste i närheten av Ulvsunda slott, men det här var andra gången jag såg en bäver livs levande.

Sen så stod några ankor och sov på ett ben och såg knasiga ut. Honan låtsades sova men blängde på mig med ena ögat, hon hade full span. Hanen däremot sov gott.

När jag till slut kom till jobbet var det stor uppställning från hovet. Jag kände mig så välkommen så. I kortege rullade först kungsvagnen förbi, sen drottningvagnen och så sist och minst prins-prinsessvagnen. De som körde kungsvagnen lovade att komma och hämta mig ikväll, så nu får jag skynda mig iväg innan vagnen förvandlas till en pumpa.

Onsdag 28 mars 2012