En rolig göteborgshistoria
Som tack för hjälpen fick jag en snygg röd, supertunn, superskön löparjacka som jag invigde idag på tröskelpasset. Likt professor Baltazar funderade och funderade jag över hur jag skulle lägga upp springslingan. Det var 3+3+3+3+2 km som skulle avverkas i lite olika hastigheter. Jag har ingen smidig Garmin med GPS där man lätt kan se hur långt man sprungit, utan kör på gammelvis och mäter upp sträckorna på jogg.se. I och för sig har jag en app i telefonen med GPS, men den är klumpigt att springa med den i handen hela tiden och den är inte helt tillförlitlig när det gäller kilometerangivelsen heller. Ibland upphör teckningen och då tappar den bort sig.
I alla fall, till slut hade jag fått till bästa sträckan och istället för att springa en lång runda och försöka passa in 3-km-startpunkterna på den, sprang jag först 3 km åt ena hållet, i lugnt tempo. Vände sen och sprang hem igen, nu i ett snabbare tempo. Därefter sprang jag 3 km åt andra hållet, i lugnt tempo, för att sedan springa tillbaka hem i snabbtempo. Tycker jag var rätt smart där, det blev enkelt att avverka de olika distanserna och farterna. Avslutade med en 2,5 km runda i skogen. Där stötte jag ihop med en älg. Glad att det inte var ett vildsvin.
Hur det går för brorsan nuförtiden? Nja, jag vågar inte hoppas för mycket, han är fortfarande för trind om magen och rör på sig alldeles för lite. Men han säger att han ska ägna maj åt att motionera. Som uppmuntran får han poäng av mig för varje genomförd motionstimme. 4 poäng för simning, 5 poäng för promenad och 10 poäng för motionscykling. 100 poäng ger en överraskning. Vad det blir funderar jag vidare på en stund. Likt professor Baltazar.
När bror sprang Göteborgsvarvet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar