I valet mellan Vällingby och Krakow marathon har jag nu äntligen satt ner foten och bestämt mig för att köra Vällingby. Start den 14 april. Dags att öka träningsdosen igen alltså.
Vällingby är lite av mina gamla hoods. Eller Vällingbajs som vi ungar brukade kalla det. Vi fnissade hur mycket som helst när vi sa det. Fram till jag var 10 år bodde vi där och jag har både gått på Mulle i Vällingbyskogarna och dansat balett på Kindahls dansskola. Vi brukade fika med farfar uppe på EPA och så gick jag i miniligan, Vällingbykyrkans barngrupp.
En dag när jag var en sådär 3 år skulle mamma cykla upp till centrum med mig på pakethållaren. Barnstol var ju inte att tänka på på den tiden, utan mamma klämde fast en kudde som jag fick sitta på och så fick jag hålla mig runt hennes midja när vi for fram. Det var inget ovanligt med det, vi brukade göra så. Men den här gången var det lite jobbigt att hålla ut benen och jag testade hur nära hjulen jag kunde hålla fötterna. Sen sa det schmack och ena foten åkte in mellan ekrarna och så blev det till att åka pling-plong-taxi till sjukhuset. Foten räddades som tur var, men jag blev gipsad och jag har fortfarande ett ärr på fotknölen.
På sommaren när jag var 6 år gick jag i simskola vid Berghams brygga, Hässelby. Jag minns några kalla, regniga dagar då man satt i sanden och ritade stora fjärilar i sanden med fötterna. Skulle föreställa bentag. Samtidigt gjorde vi simtag med armarna. Sen var det hopp i vattnet och försöka göra samma rörelse där. Funkade tydligen.
Det fanns en godisfabrik i Blackeberg och dit åkte brorsorna ibland för att köpa kopiösa mängder sega råttor och ormar. Det var som fest när de kom hem och jag fick en hel godispåse full. Mmm, smakade så gott. Men sen blev man illamående och fortfarande får jag ont i huvet av att äta sega råttor.
Minnen finns det gott om och med tanke på rötterna ska det blir roligt att springa Vällingbymaran. Märker också att det direkt påverkar träningsmotivationen nu när jag vet när nästa mara blir av. Det går liksom inte att gömma sig längre, eller hitta på bra ursäkter för att inte dra ut på ett långpass. Nu är det bara göra som gäller.
Vällingbaj for ever!
2 kommentarer:
Hej! Vad kul att du också kommer ihåg att det fanns en godisfabrik i Blackeberg! :o) Jag är uppvuxen i Tullinge, och vi åkte ändå dit för att köpa låådor med kokosbollar!!! De var supergoda och helt färska - kommer ihåg hur lyckliga vi var när vi satt på tunnelbanan på väg hem och mumsade på kokosboll efter kokosboll! Men hjälp vad man mådde illa tillslut... :o)
// Anna -65
Hehe..
Kokosbollsfabriken finns kvar och mina söner åker dit och handlar ibland och käkar kokosbollar tills de blir gröna i ansiktet. Cirkeln är sluten:-)
Skicka en kommentar