Vad är problemet?

Jo, det där med det knäonda som jag berörde i all hast i förra inlägget, jag kanske skulle ta och utveckla det och berätta vad som hände....

För rätt så många år sen hade jag verkligen ont i knät. Det var så illa att jag inte kunde springa. Workouta och cykla gick jättebra, likaså promenering, men tog jag ett endaste löpsteg så fick jag ont i utsidan av knät och smärtan gick ända ner i foten, det var till och med så illa att stortån var delvis bortdomnad. Frustrationen var stor och jag valsade runt bland sjukgymnaster, idrottsläkare och kiropraktorer som försökte med allehanda behandlingar och rehabövningar. Jag testade till och med akupunktur men inget hjälpte.

Så en dag kom jag i kontakt med en osteopat. Vad var nu detta? Hade aldrig hört talas om såna förut, men efter att maken varit där som försökskanin med sin onda rygg och kommit tillbaka fräsch som en 20-åring vågade jag mig också dit. Problemet visade sig sitta i ryggslutet/bäckenet och efter några behandlingar var jag helt återställd och kunde börja springa igen. Har inte haft några som helst problem med knät igen sen dess.

Förrän i onsdags. Snacka om smärta och den kom sådär som en blixt från klar himmel. Jag hade bara stannat till och snackat med en kollega som jag mötte på morgonjoggen på väg till jobbet. När jag sprang någon minut tidigare kändes det ingenting, men när jag började springa igen efter samtalet gjorde det så ont. Jag kunde inte springa en meter till utan fick linka den sista kilometern till jobbet.

Kastade mig över telefonen och ringde till min osteopat, men hon hade flyttat till Norrköping. Ghaaa. Bokade istället in mig hos naprapaten som många på jobbet rekommenderade.

In där och förklara problemet. Löparknä konstaterade naprapaten torrt. Upp på britsen, ena benet 2 cm kortare än det andra. Knakelibrak mellan skulderbladen, knakelibrak en gång till, så var benen lika långa igen, höfterna i samma höjd och det knäonda borta.

Om jag nu inte hade haft kunskapen om onda knän som jag har idag, skulle jag förmodligen ha gått till doktorn och fått Voltaren utskrivet med ordination att inte springa på ett tag. Sen skulle det onda ha kommit tillbaka så fort jag börjat springa igen och efter några försök hade jag övergivit löpningen. Precis som jag gjorde de där många åren innan jag fattade att problemet inte satt i knät, utan i ryggen.