I ledighetens garn

Ännu finns inte en enda minut reggad i träningsdagboken för 2012.

Det kräver sin kvinna att vara ledig. Numera är jag gammal och klok och vet hur det blir med de där tankarna jag har innan ledighet; "På semestern finns hur mycket tid som helst, jag ska träna varje dag". Jojo, på semestern finns möjligen hur mycket tid som helst, men den används inte till träning. Den används till att städa skräprum och bodar, att titta på filmer, laga mat, fika, fira jul, fira nyår, fika, handla kläder på rea, handla kläder på rea igen, handla köksfläkt på rea, fika, få upp köksfläkten, åka på Ålandskryssning, åka till soptippen, gå på bio, handla mat, klappa katten. Dagarna går helt enkelt.

Men även om jag inte har sprungit en meter så tänker jag en hel del på löpning. Tänker på olika rundor som jag gillar att springa, en del utgår från bostaden, medan andra ligger en bit bort och jag funderar på hur jag ska ta mig dit för att få springa dem igen (topp-tre-favoriterna för de som ligger längre bort är: Lidingöloppets sista 15 km, 2-kilometarn på Lövhagen i Nynäshamn, 7-kilometarn i Herkules, Mölndal).

Funderar en del på intervallupplägg men också på hur motsträvigt jag kör intervallpassen. De borde vara mina favoritpass eftersom jag gillar att köra skiten ur mig. Istället är jag rädd för dem, mjäkar och tar hellre en 14-km-jogg i makligt tempo.

Försöker också få styrsel på vilket som ska bli mitt nästa marathon. Blir det Vällingby eller Krakow marathon? Måste bestämma mig nu. Ryanair-biljetterna blir bara dyrare och dyrare.

Och så längtar jag efter att få känna vinden mot kinden, röra mig framåt, lyssna inåt, känna pulsen, svettas, bli trött i benen. Det börjar dra ihop sig till första löppasset 2012. Idag vill jag skriva nåt i träningsdagboken. Men först blir det en sväng till soptippen.