Bloggfrossa

Björn, min kanske trognaste läsare, tillika fd kollega, påpekade häromdagen att jag uppdaterar bloggen på tok för sällan. Jag håller fullkomligt med honom. Jag är kass. Men jag har två dåliga ursäkter för den sinande uppdateringen, även om den enkla sanningen kanske snarare handlar om att jag inte prioriterar bloggen tillräckligt.

Mina två urdåliga ursäkter är följande: Jag har fått bloggfrossa. Vet inte vad jag ska skriva längre och går för mycket likt katten kring het gröt innan jag får till ett inlägg. Måste surfa runt på andra bloggar först, och ta en titt på forumet på jogg.se, varpå jag måste göra mig en kopp te och kanske till och med bränner av nåt program på play-kanalerna, innan jag loggar in. Och sen loggar jag ut igen. Vet inte vad jag ska skriva. Har ingen fantasi. Händer inget särskilt i mitt liv, det är mest kallt och mörkt.

Den andra dåliga ursäkten är att sönernas dator har gått sönder och de använder min på kvällarna istället. Gör att det blir svårt att skriva något på den stund då jag oftast har tid att skriva nåt. Fast det gör inte så mycket eftersom jag ändå inte vet vad jag ska skriva.

Men idag känner jag att det vänder. Från och med nu kommer här skrivas igen. Jag har ju massor att berätta, så snälla läsare, stanna kvar.

Och jag börjar med en gång och berättar om dagens fantastiska löppass. Det sprangs 20 km Favoritrunda; in till stan via Traneberg, Minneberg, Fredhäll, Smedsuddsbadet, sen längs med Norrmälarstrand, och så hemåt igen via Kungsholms strand, Pampas och Solna strand. Stannade till vid Preem-macken och köpte en dricka. Satte mig en stund och vände näsan mot solen, den värmde skönt idag.

Benen gick som trumpinnar, hur starka som helst. Inte i närheten av de där syrefattiga stumparna jag sprungit med sista gångerna, nä idag var det stabilt och jag undrade smått hur det kunde blir så här.

Var kom all energi ifrån? Sist jag sprang var i onsdags morse och det slutade med att jag fick ont i knät och fick gå den sista kilometern till jobbet. Kan det alltså ha berott på fredagens naprapatbesök? Eller onsdagens partajande med efterföljande big fatigue på torsdagen? Eller gårdagens goda libanesiska middag med en halvliter rödvin till? Eller att jag vilat tre dagar i följd? Jag måste skriva ner alla detaljer för den senaste veckan så att jag kan kopiera upplägget inför nästa mara, för idag gick det precis hur bra som helst.

Åtminstone fram till 15 km, därefter drog senorna i baklåren ihop sig och steget blev kortare. Skönt ändå att ha avverkat det första riktiga långpasset på länge. Skönt med ett kvitto på att de senaste veckornas tränande givit något resultat.

För det är ju så det är, lägger man en steg på steg så blir det en runda sprungen och lägger man ord till ord så blir det ju till slut ett blogginlägg.


Hörs snart igen.

En kort paus i vintersolen. Den värmde skönt idag.