Löparmannen i mitt liv

Jag var nyss i Kungsan och hämtade min nummerlapp till imorgon och stötte där, som alltid vid dessa tillfällen, ihop med min gamla jobbarkompis PA Allensten. Han är vida känd i löpar-Sverige och har bl a varit ordförande i Svenska marathonsällskapet under flera år och han har hur många marathonlopp och halvmaror som helst i ryggsäcken.

Vi lärde känna varandra nån gång i slutet av 80-talet då våra arbetsplatser slogs ihop. Hans konferenstågsavdelning slogs ihop med restaurangvagnsavdelningen där jag jobbade. Rätt vad det var fanns någon att snacka löpning med och efter mycket tjatande fick han mig att anmäla mig till Stockholmsloppet som halvmaran kallades då. Jag hade väl som längst sprungit en mil och trodde aldrig jag skulle klara två, men han fick såklart rätt, för jag tog mig ju runt och fastnade sedan ordentligt i den här löparsoppan. Vilket jag är honom evigt tacksam.

Tack PA!!


PA - the one and only