28 september

Märkligt hur det hopar sig vissa dagar på året och nu menar jag inte såna där vardagliga ting som att tvättkorgen är full, läxor ska läsas och räkningarna betalas. Nej, jag pratar om rent livspåverkande händelser som hänt mig den 28 september genom åren. Av alla årets 365 dagar har just det här datumet kommit att bli både svart och vitt för mig, sorgligt med stor saknad och samtidigt glatt med anledning att fira.

Till det sorgliga hör att jag den här dagen 1994, i likhet med så många andra, miste en tidigare kollega, Christina, som följde med Estonia ner i djupet. Hon bodde egentligen i London men var hemma på besök och passade på att åka på kryssning med sina föräldrar till Tallinn.

Ett år senare 1995 dog min svärfar efter en kortare tids sjukdom. -95 var ett tungt år över huvud taget för på våren dog min pappa av en hjärnblödning från ena dagen till den andra.

Pappa hette Lennart och det är ju dagens namnsdag och nu lämnar vi sorgen bakom oss och firar istället den stora Lennartdagen och gratulerar min bror, brorson och min son som alla tre heter Lennart i mellannamn.

Vi fortsätter firandet och gratulerar min kollega Annika som fyller 50 idag och min tidigare kollega Kerstin och min allra första bästis Anna som också fyller år idag.

Till sist firar jag och maken vår förlovningsdag och just idag är det 20 år sen vi satt på stranden i Frankrike och lovade varandra evig kärlek. Han, jag och barnen firar med middag på stan men först tar vi en sväng förbi kyrkogården och tänder några ljus.

28 september - en dag för eftertanke