Sthlm halvmarathon 2013

Stockholm halvmarathon. Av alla lopp jag sprungit tycker jag bäst om det loppet. Distansen är lagom utmanande, bansträckningen är jättefin, publiken hejjar på rejält och medlöparna är duktiga och målmedvetna. Igår var dessutom vädret alldeles underbart. Och ändå kom jag inte i mål.

Vid 13 km kastade jag in handduken, efter att ha överlagt med mig själv ordentligt i några kilometer. Det funkade bara inte. Det kändes fullständigt meningslöst att springa och jag kunde inte förmå mig till att fortsätta.

Kanske tog jag lite väl lätt på loppet, förberedde mig illa, tog det med en klackspark. Steg upp vid fem och körde mamma till Arlanda, ägnade förmiddagen åt att tvätta tvätt och veckohandla och åt till råga på allt alldeles för mycket till lunch. Var fortfarande proppmätt när startskottet gick. Ja, man kan nog säga att jag var sämre förberedd på att springa än vad jag normalt sett är vid mina träningsrundor.

Och så gick jag ut alldeles för hårt. Trodde allra minst att jag var en elitlöperska på väg att sätta rekord. Tröttheten slog till redan vid sju kilometer och de negativa tankarna tog över hjärnan. Blev en trumpen 3-åring. Stampade med ena foten i marken och sa "Det häj äj inge joligt, jag vill gå hem!". Och så gjorde jag det.

Och faktiskt, det kändes helt okay. Det var ingen big deal. Jag vet att jag klarar distansen, har inte så mycket "att bevisa", så jag lägger inte så mycket krut på att analysera detta, utan samlar ihop mig och kommer igen till nästa lopp.