Det bästa av två världar

Och så kom kylan rätt vad det var. Snacka om att bli tagen på sängen, från 23 varma sköna grader till 2 kalla grader på bara några dagar. Missar man att klä på sig ordentligt nu så är det lätt att få för sig att det är dags att gå i ide, dra täcket över huvudet och stanna inomhus. Sen dröjer det inte länge innan man blir bekväm och börjar åka tunnelbana. Som om man inte är gjord för att springa ute under höst och vinter. Eller cykla heller för den delen.

Hittills har det ändå varit rätt så fullt med både cyklister och löpare på vägarna, även om det börjar tunnas ur allt eftersom det blir kallare och mörkare. Gissar att en del kämpar på med formen inför Lidingöloppet eller Berlin marathon i helgen och så finns det några snabba som kör på för fullt för att persa på Hässelbyloppet om två veckor. Och några lyckliga som satsar på New York marathon den 3 november, men sen är säsongen över och jag får ha vägarna för mig själv igen.

Trist!!!

Jag har sagt det förr och säger det igen, sluta inte cykla eller springa ute nu - det är nu det roliga börjar!

Just att få klä sig rätt och sen få ge sig ut i vilket väder det än månne vara är bland det bästa jag vet. Hur huttrig och kurig jag än känner mig innan jag kommer ut så känns det alltid bra när jag väl bytt om och tagit mig ut. Ju mer väder desto roligare. Regn, blåst, snö, mörker - allt funkar. Det ger en dimension till på träningen.

Men trafiken i storstan är tuff och det gäller att synas ordentligt, så nu har jag sett över cykeln så att lysena funkar, liksom bromsarna. Och så har jag plockat fram sadelmuffen. Och den schnygga reflexvästen.

Väderendorfiner till trots så köpte jag mig ett träningskort igår. Man behöver ju inte köra alla pass utomhus bara för att det är höst och jag trivs väldigt bra på mitt gamla vanliga gym. Har saknat både dans- och boxningspassen det senaste året när jag inte haft något kort så det kändes grymt att få vara tillbaka och köra ett boxningspass där på direkten.

Grym är också träningsvärken i armarna idag.