söndag 22 september 2013

Fångad på nytt

I tisdags morse sprang jag återigen ute vid Kaknästornet. Vårens träning och mentala uppladdning inför Stockholm marathon då jag sprang en hel del därute, kändes oerhört långt bort. Då var jag liksom på gång, förväntansfull. Nu är jag mest förvirrad.

Det är lite märkligt det där hur ett lopp kan prägla ens tillvaro så intensivt under en tid för att sedan försvinna helt när loppet väl är genomfört. Ett tag när det flyter på som bäst där inför, tänker jag att det är såhär livet ska levas. Springa hit och dit, fram och tillbaka och så långpass på helgen, året om. Men så kommer loppet och efteråt är det som att luften går ur en, det är nästan skönt att slippa tänka på träning, åtminstone för ett tag.

Nån vecka efter maran blev jag rejält förkyld och så kom annat emellan och rätt så snart var löparformen borta. Veckorna gick och det blev semester och då satte jag mig hellre på racern än gav mig ut och sprang. Gjorde dock några rundor och körde några step-up-pass för att underhålla kondisen. Och ungefär där befann jag mig i lördags.

Inte tillräckligt löptränad, inte särskilt taggad, kropp och huvud åtskiljda. Men det som hände var att jag på nåt vis hostade igång motorn igen. Min tjurrusning till start måste ha blåst rent i rören, precis som på en gammal bil som stått för länge. Borta är segheten i kroppen och motviljan till löpning och motorn spinner som en katt igen.

Nån form av löparabstinens har skapats, därav morgonlöpningen vid Kaknästornet. Jag tog en genväg till motivationen och klev in i ett träningsprogram som sa intervallpass tisdag. Så efter någon kilometers uppvärmning blev det tröskelfart i 8 minuter, sedan 3x2 minuters i fullt flås och så 8 minuter tröskel igen + 2 km nedkylning. Egentligen skulle det ha varit 3x3 min fullt flås, men det orkade jag inte eftersom jag inte har koll på min ork och typ dog efter första snabba intervallen.

Igår blev det ett skönt långpass, det första på länge. 2 mil i fint solsken och jag tänker återigen att det är så här livet ska levas. Löpning är livet!

Inga kommentarer: