Just nu vet vi bara att drygt 21 000 löpare som bäst håller på och förbereder sig. Sista veckan då allt ska ramla på plats. Hälften av dem har sprungit loppet tidigare, drygt hundra har makalöst nog sprungit alla. Många har tränat intensivt och ligger på plan, andra har stött på hinder under våren och ligger långt efter plan. Några få har säkert inte tränat alls men tänker springa ändå. Alla undrar de samma sak: hur kommer det att gå? Ångest och nervpirr ter sig väldigt lika i uttryck, vad är vad?
Men det finns ytterligare tusen och en frågor. Man undrar hur vädret ska bli. Det kan väl inte bli kallare än förra året men blir det för varmt istället? Ska man slå till på de där nya skorna i alla fall även om alla säger att man inte ska, de gamla är väl slitna? Och hur är det egentligen med out-fiten, kunde inte en ny fin blå-gul tröjja liva upp? Eller blir det ett linne? Det lär ju bli varmt. Keps eller inte keps? Shorts eller löparkjol? Och maten, ska man ta till det gamla knepet med kolhydratsuppladdning eller inte? Kan man springa på enbart havregrynsgröt eller behövs räkmackan i år igen? Kommer tant-kören stå där utmed banan och sjunga hejjaramsor och vad händer vid 30 km? Hur ser medaljen ut och vilken färg har finisher-tröjan? Alla dessa frågor, ångest eller nerrvpirr?
Sportbutikerna lär ha bråda dagar, nu säljs linimentburkar på löpande band liksom gel och återhämtningsproteiner. En marginell försäljning som säkert inte uppmärksammas är den på H&Ms bijouteriavdelning, där shoppas det hårsnoddar som matchar till blå-gula löpartröjjor. Sjukgymnaster, naprapater och massörer lär också få ta hand om en hel del sista-minutenkunder. Framåt helgen intas hotellen i stan av människor från jordens alla hörn, samtliga i träningsoveraller. Det drar ihop sig till löparfest.
I ett litet hus i Mariehäll Stockholm världen universum går en kvinna omkring och säger att hon ska springa Stockholm marathon. Det är lite märkligt för samtidigt säger hon att hon inte kan springa. Det kanske är ett mariehällskt vis att ta sig an världen. Med mycket vilja.
Och man vet ju inte helt säkert vad som gör att man klarar en mara. Träning ger såklart färdighet, men det är mycket jävlar anamma också. Liksom publikstöd, väder, vind, klippta tånaglar, insmorda kroppsdelar, musik, glädje, ångest och nervpirr.
Om en vecka vet vi.
Men det finns ytterligare tusen och en frågor. Man undrar hur vädret ska bli. Det kan väl inte bli kallare än förra året men blir det för varmt istället? Ska man slå till på de där nya skorna i alla fall även om alla säger att man inte ska, de gamla är väl slitna? Och hur är det egentligen med out-fiten, kunde inte en ny fin blå-gul tröjja liva upp? Eller blir det ett linne? Det lär ju bli varmt. Keps eller inte keps? Shorts eller löparkjol? Och maten, ska man ta till det gamla knepet med kolhydratsuppladdning eller inte? Kan man springa på enbart havregrynsgröt eller behövs räkmackan i år igen? Kommer tant-kören stå där utmed banan och sjunga hejjaramsor och vad händer vid 30 km? Hur ser medaljen ut och vilken färg har finisher-tröjan? Alla dessa frågor, ångest eller nerrvpirr?
Sportbutikerna lär ha bråda dagar, nu säljs linimentburkar på löpande band liksom gel och återhämtningsproteiner. En marginell försäljning som säkert inte uppmärksammas är den på H&Ms bijouteriavdelning, där shoppas det hårsnoddar som matchar till blå-gula löpartröjjor. Sjukgymnaster, naprapater och massörer lär också få ta hand om en hel del sista-minutenkunder. Framåt helgen intas hotellen i stan av människor från jordens alla hörn, samtliga i träningsoveraller. Det drar ihop sig till löparfest.
I ett litet hus i Mariehäll Stockholm världen universum går en kvinna omkring och säger att hon ska springa Stockholm marathon. Det är lite märkligt för samtidigt säger hon att hon inte kan springa. Det kanske är ett mariehällskt vis att ta sig an världen. Med mycket vilja.
Och man vet ju inte helt säkert vad som gör att man klarar en mara. Träning ger såklart färdighet, men det är mycket jävlar anamma också. Liksom publikstöd, väder, vind, klippta tånaglar, insmorda kroppsdelar, musik, glädje, ångest och nervpirr.
Om en vecka vet vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar