"-Därför!" brukar jag svara. Därför att jag vill. Det behövs inte förklaras mer än så. Jag gör det eftersom jag kommit så långt i min löparutveckling att jag är redo och känner entusiasm inför uppgiften.
I ett anfall av entusiasm över landsvägscykling anmälde jag mig i höstas till Vätternrundan och den senaste veckan har jag nu frågat mig själv varför jag ska cykla den. Entusiasmen har falnat något, distansen känns skräckinjagande och jag kan inte bara enkelt säga därför utan krånglar till det med en massa konstgjorda för att.
För att jag har anmält mig och betalat avgiften.
För att jag har en bra cykel.
För att jag är bra grundtränad och om jag någon gång ska köra Vättern så är det nu.
För att jag inte gillar att vika ner mig om jag föresatt mig något.
Min kompis Annika som cyklade Vättern för några år sedan gav mig fler "för att-argument" i helgen så jag plussar på:
För att det är så jäkla kul och man träffar så mycket folk.
För att det är en sån häftig upplevelse att gå i mål.
För att det är nedförsbacke till Jönköping.
Inte smäller det lika högt som därför inte, men jag tänker köra. På av bara tusan.
Dags att pumpa däcken. Motala here I come!
Redo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar