Jag för en kamp mot klockan just nu. Varje timme är guld värd.
Att hitta var det onda i benet sitter har inte varit så enkelt. I början hittade jag en punkt vid skenbenet som jag masserade vilket gjorde att det onda försvann därifrån. Men smärtan flyttade på sig till någonstans i vaden istället.
I lördags efter motionscykelpasset, när jag var ordentligt uppvärmd, gav mig ut på jakt efter det onda och tryckte mig med tummarna igenom hela vaden. Det finns mycket i en vad kan jag säga. Muskler, ben, senor om vartannat, ungefär som en sladdhärva under skrivbordet. De hänger dessutom ihop med resten av benet, så beroende på var jag tryckte fick jag även känningar på olika ställen uppe i baklåret. Mycket intressant det där.
Anyway, jag hittade faktiskt ett ställe som gjorde ont och satte in en ordentlig punktmassage där. Höll nog på en 20 minuter och det kändes på en gång att det var rätt ställe. Det verkar faktiskt ha gjort susen, peppar, peppar.
Min plan blir nu att fortsätta med alternativ träning fram till på onsdag då det stora testet kommer genomföras. Efter några kilometers uppvärmande snabb gång kommer jag då prova springa hem från jobbet.
Tills dess känner jag mig som en fragil mingvas som måste hanteras varsamt. Jag har varit försiktig med träningen och kommer t ex avstå boxträningen nu fram tills maran eftersom det finns en viss skaderisk. Jag försöker pyssla om kroppen så mycket det bara går. Jag bastar, badar varma bad, masserar benen, ger den bra föda. Karin häller i den lite vin då och då trots att vi sagt att vi inte ska. Jag undviker folkmassor med tanke på förkylningsrisk. Och så peppar jag mig själv och håller humöret uppe. Klart jag ska springa!
Nu är det bara 12 alldeles för korta dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar