Vad menas egentligen med det? Tandvärken är nu inne på sin fjärde dag och ger bara inte med sig. Om jag ska försöka beskriva hur ont det gör så skulle jag säga så här: Be tandläkaren borra rakt in i tanden, vilken tand som helst duger, ända in till pulpan och säg åt honom att sedan hålla borren stilla där, eventuellt kan han trycka till lite då och då så att kroppen inte har en möjlighet att bedöva sig själv. Där tror jag vi har den onda känslan, mitt i prick.
Så då tänkte jag att om jag ska fördriva det onda enligt det gamla ordspråket behöver jag minst slå mig själv med en hammare så hårt jag kan över t ex lillfingret alternativt hugga av mig en tå.
Men det verkar så dumt tycker jag. Ett synnerligen dumt orspråk. Istället har jag idag uppsökt tandläkare som gjort rent runt visdomständerna och skrivit ut penicillin och därtill givit mig en cocktail på två Alvedon och en Ipren. Väl hemma igen somnade jag som en stock i två timmar. Nu sitter jag och inväntar effekten av penicillinen. Bättre sätt att ladda för maran finns definitivt, men som ett annat gammalt ordspråket säger: Ont krut förgås inte så lätt.
Det är fortfarande gott gry i gumman och jag får inte klaga över lite vind. Istället borde jag ta chansen att lära mig segla. Fast det bästa av allt är att efter regn kommer solsken.
Snart kommer solen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar