Ursvik Xtreme Trail, kval 1

Mina tävlingsresultat det senaste året har inte varit så mycket att skryta med. De har mest uteblivet. Jag bröt ju Stockholm halvmara i september, Två sjöar runt i mars iddes jag inte ens ställa upp i och det blev inte heller något skidlopp, Årefjällsloppet som jag var anmäld till.

Men igår vände trenden, hehe. Åtminstone om man ser till att jag kom till start och genomförde tävlingen. Det var dags för första etappen i Ursvik Xtreme Trail. Ett klart vårtecken och tillika ett av mina absoluta favoritlopp. Jag har skrivit om det förr, men en kort resumé kommer här: 15 km backig bana i skogen i Ursvik med två vätskestationer. Man startar närhelst det passar mellan kl 17 och 18.30 och det kostar en hundring. Fram till i september körst tävlingen ytterligare sex gånger, hela inbjudan hittar du här: Ursvik Xtreme Trail.

Och vilket bra lopp det blev. Förhållandena var perfekta med solsken och torrt spår. Jag kände mig stark rakt igenom, stabil, inte en dipp så långt ögat nådde.Tänkte mest att "fasen vad bra det går" och "fasen vad bra det går". Det var riktigt, riktigt roligt. Sprang i mål som en vinnare och var nyfiken på tiden, hade på känn att den skulle bli bra. Bra mycket bättre än de 100 minutrarna som rundan tog senast jag sprang tävlingen.

Så förvånad jag blev när den visade sig bli 100 minuter blankt. Jag kan fortfarande inte fatta, den borde ha varit minst 6-7 minuter snabbare och just i det här fallet är de där minutrarna faktiskt hela världen. OK att jag stod och pratade med funktionären vid vattenhålet ett tag, men det brukar jag ju göra, i övrigt sprang jag som en liten gasell. Det är nästan så jag misstänker att tiden inte är korrekt, attans att jag inte hade någon egen klocka med mig. Fast det är ju klart att tiden är korrekt, jag misstror verkligen inte funktionärerna - de är bäst och beundransvärda, men alltså - det gick ju så bra. Och ändå så o-bra.

Whatever. Jag får resa mig och komma igen. Den 6 maj går nästa tävling.