Favoriten

Jag har fastnat i makrame'ns underbara värld och skulle lätt kunna sitta och handarbeta dagarna i ända. Det är otroligt tillfredställande att knyta de där knutarna och se armband i olika färger och former växa fram. En verklig lisa för själen

Men - så har jag ju också en vinthund i mig som måste ut och rastas då och då, så efter bara en kort överläggning mellan Gör ba' och Gör typ inte ba' snörde jag på mig löparskorna och stack ut.

Vädret var fantastiskt och rundan var min favorit-2-milarunda och dessutom hade jag fått en ny låtlista av min kollega Rebecka som jag var nyfiken på att höra. Det är kul det där tycker jag, att dela musik med varandra. Man vet inte vilken låt som ska komma härnäst och bara det att veta det gör det värt att springa vidare en stund till.

Rundan har jag trampat förut och jag tröttnar inte på den oavsett årstid, väder eller vilken form jag befinner mig i.

Jag rundar flygplatsen, springer ner mot Lillsjön, bort förbi Ulvsunda slott, upp i Minneberg. Springer över Tranebergsbron där jag i fjärran ser stadshuset och tänker att dit bort ska jag. Viker av från bron ner till Frehäll och följer sedan vattnet hela vägen bort mot Smedsuddsbadet och Rålambshovsparken. På Norrmälarstrand fullkomligen kryllar det av promenerare och löpare, åtminstone igår när det var så fint väder. Vid pass elva km kliver jag in hos min hovleverantör Preem-macken och tar mig en drickapaus. Det är skönt att få sätta sig en stund och titta på folket som passerar förbi.

Sen är det dags att springa vidare och snart är jag vid jag stadshuset. Svänger in vänster på gångvägen som följer Klarabergskanalen, springer över den lilla bron mellan Kungsholmen och Solna och fortsätter följa vattnet, förbi Pampas och nedanför Huvudsta slott vinkar jag åt min lilla bänk där jag kör mage-och ryggstyrka ibland. Inte nu dock utan jag springer vidare. Blickar bort över vattnet och ser Tranebergsbron där jag sprang för en stund sedan. Nu har jag bara knappt fyra km kvar och bland dem de tre backarna. Benen är inte lika pigga längre men jag manar på och vid sista backkrönet ute på Bällstavägen börjar just Håkan Hellström spela Ramlar och nånstans ifrån får jag ork att springa i takt. Det rullar på fint nerför backen, ända fram till dörren. Hemma igen på springtiden 2.05.

Voff!