Det har blivit dags att resetta mig, vrida räkneverket tillbaka till noll och starta om maskineriet på nytt. Jag gillar inte den här fasen ett endaste dugg men det är bara att bita ihop och göra som gäller. Genomföra träningspassen ett efter ett. Inte låta sig nedslås av den dåliga formen, det motiga och knotiga. Det är bara att ta sig igenom fasen med förvissning om att belöningen kommer så småningom.
Två rejäla urladdningar på tre veckor kräver sitt och igår hade jag inte ens ork att springa hela milrundan som det var tänkt. Formen är verkligen kass. Men som sagt, det är bara att nöta på.
Nya mål behövs och i sommar har jag satt som mål att bli snabbare så nu snackar vi intervallträning. Det går inte att gömma sig längre. Dags att göra, komma till skott. Hur svårt kan det vara?
Så svårt tydligen att jag inte lyckats tidigare, men nu ska det bli ändring på det. Jag siktar in mig mot Stockholm halvmara och hoppas få till en riktig kanontid där. Vem vet, kanske testar jag milen redan den 9 juli då Musköloppet går.
Sen så var det ju den stora frågan om var och när jag springer nästa mara och än är jag inte riktigt helt säker, men just nu lutar det åt en repris på förra årets marathon på Åland. Det ligger rätt så bra i tiden och det är inte allt för långt att åka dit. Och så får min hejjaklack nåt att se fram emot. Tänk vad kul - en utlandsresa i oktober.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar