Det har blivit dags att analysera min insats i Vätternrundan.
Som jag skrivit tidigare kom jag i mål på 16 timmar och 15 minuter, men tack vare färddatorn vet jag att jag rullade i 12,5 timmar. Det innebär en snittid på 24 km/h och det tycker jag inte är så illa för en nybörjare. Särskilt med tanke på att jag inte lyckades haka på någon grupp mer än de första två milen. Därefter skötte jag allt trampande själv.
Inför loppet kände jag en oro för att starta mitt i natten, men det var aldrig några problem. Adrenalinpåslaget var gigantiskt och jag tänkte inte på att det var natt och att jag egentligen borde ligga och sova.
För mig blev det nödvändigt att stanna i samtliga 9 depåer. Det var skönt att få sträcka på benen, vila nacke och rumpa och få i sig energi. Förvånande nog kände jag mig nästan 100% pigg och fräsch när jag satte mig på cykeln igen efter stoppen. Det gick lätt att trampa på i ungefär 1,5-2 mil, sedan kom det nack-och rumponda tillbaka och blev till en utmaning att bemästra fram till nästa depå. Jag hade med mig lite egen skaffning också, en gel, torkat salt kött, två energibars. Allra mest fart fick jag av gelen, så såna skulle jag haft fler av.
Träningen inför loppet var egentligen ett skämt. Jag borde ha tränat många längre sträckor än de 3 st 5-6 milare jag kört, för att kunna göra riktigt bra ifrån mig på loppet. Men det har bara inte funnits tid och jag har velat fokusera på löpningen och Stockholm Marathon, så på nåt vis fattade jag inte förrän i förra veckan att jag skulle ut och cykla 30 mil.
Min absoluta styrka, förutom envisheten, är att cykla i brantare uppförsbackar. Där är jag riktigt stark. Även på plattmark kommer jag upp i bra fart, mellan 29-30 km/h. Sega uppförslut däremot suger fett.
Många gånger tänkte jag aldrig mer en Vätternrunda, men OM det nu ändå skulle bli av så skulle det vara av två anledningar: Den ena skulle vara för att hjälpa någon annan att ta sig runt. Den andra skulle vara för att få känna på hur det är att få cykla snabbt i klunga hela vägen. Att få vara en del av en större organism.
Idag är jag för övrigt helt återställd och längtar efter att få komma ut och springa igen. Det var alldeles för länge sen sist.
Alla inlägg om Vätternrundan
Vätternrundan 1
Vätternrundan 2
Vätternrundan 3
Vätternrundan 4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar