Nu kommer belöningen. Belöningen efter väl genomförd och frekvent träning sedan omstarten i slutet av november fyra veckor efter Ålands marathon. Det känns jädrigt bra; jag är stark, snabb (?) och i bra shape. Men det är knappt så jag vågar säga det för rätt vad det är åker jag väl på en förkylning eller nån ny skada.
Det är viktigt att notera sina framsteg ibland och till och med fira dem. Inom kampsporten har de ett finurligt belöningssystem i form av graderingar. Vi löpare har ju inget liknande system utan mäter våra framsteg med hjälp av distans och/eller tid.
Skillnaden är främst att om jag säger att jag springer en mil på 52 minuter ena månaden och förbättrar mig till att springa på 48 minuter några månader senare, så fattar inte icke-löparna vad det innebär. Hade jag istället kunnat säga att jag gått från brunt till svart bälte i löpning så hade man kanske rönt ett litet "wow" och framstått som nån som jobbat ihärdigt mot ett fastställt mål.
Äsch, jag tränar ju enbart för min egen skull och är inte ett enda dugg i behov av bekräftelse från min omgivning. Här är jag helt egoistisk, det är bara jag och mitt som gäller. Vad andra tycker och tänker är verkligen inte viktigt.
Men i alla fall.
Fira får jag allt göra i min ensamhet, stå och spänna musklerna lite framför spegeln och så belöna mig genom att boka in en tid för ett riktigt konditionstest. Det är dags att bekänna färg och jag är nyfiken på hur väl tränad jag egentligen är.
Med solsken i blick
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar