torsdag 22 maj 2014

Tålamodets prövningar

Bara några dagar kvar nu. På min väg in till stan möter jag massvis av löpare, det är en sån skillnad jämfört hur det såg ut för ett par månader sedan. Några springer ensamma, andra i organiserade grupper, rätt många ser fokuserade ut. Jag blir så nyfiken - varför springer de och vad har de för mål i kikaren? Kommer de också ska springa maran nästa lördag?

Min egen träning har däremot gått lite i stå de senaste veckorna. Tyckte jag hade rejält flyt där ett tag och var på väg att öka mängden ytterligare ett snäpp men så hjälpte jag mamma att flytta på första maj. Slet som en liten igelkott och packade och bar, hyrde släpkärra och åkte till tippen med en massa sopor. Vi höll på hela dagen, hann knappt med att äta och frampå kvällen ställdes så äntligen den sista lådan på plats och just då - drog jag på mig ett ryggskott. Det var ju i och för sig tur att det inte kom tidigare på dagen, men fasen vad onödigt.

Jag gjorde några tappra försök att själv få ordning på ryggen men gick sen till naprapatskan som tog hand om det hela på ett litet kick. Helt suveränt så efter ytterligare några dagar kunde jag springa igen, dock inte så långt som hade behövts. Nu i veckan hade jag planerat in en sista spurt men så igår vaknade jag upp alldeles snuvig. Det var ju i och för sig tur att det inte kom några dagar senare, men fasen vad onödigt.

Ja, är det något man behöver i maraträning så är det tålamod. Tålamod att långsamt trappa upp träningen, tålamod att invänta kroppens utveckling och signaler, tålamod att vänta på att d-dagen ska infinna sig, tålamod att återhämta sig från eventuella skador, tålamod, tålamod, tålamod.

På slutet däremot går tiden alltid för fort. Man blir liksom aldrig riktigt färdig utan skulle ha behövt några veckor till på sig, bara fått till några ytterligare pass. Ett långpass till och allt hade varit perfekt. Så då får man istället ha tålamod med sina nerviga nerver och intala sig att man gjort så bra man kunnat. Att det kommer gå vägen.

Tålamod - om 9 dagar vet vi svaret om jag haft mod att tåla 42 km löpning.


2 kommentarer:

Camilla sa...

Lycka till! Jag hejar på dig härifrån England!

Pier to pier sa...

Tack Camilla! Det värmer gott.
/Lotta