FAQ Stockholm marathon 2014

Hur känns det?

- Pirrigt, roligt, spännande

Du var ju krasslig tidigare i veckan, är du frisk nu?

- Ja, förkylningen har gett med sig och jag tog en lugn provrunda igår för att stämma av formen. Det kändes väldigt bra så jag har beslutat mig för att starta. 

Hur ser förberedelserna ut?

- Jag har lagt fram mina kläder och annat som ska med till Östermalms IP. I eftermiddag åker jag och hämtar nummerlappen. Jag dricker vatten, resorb och C-vitamin så det står härliga till. Kissar i ett. Igår åt jag laxpasta, ikväll blir det grillad kyckling och potatisgratäng. Låtlistan är utvald och så har jag stämt av med mamma var hon kommer stå under loppet, så jag kan hålla koll på henne, hehe. Har fortfarande dålig koll på brorsan dock, men den avstämningen hinns också med innan det är dags.

Laddar du mentalt?

- Javisst. Loppet har funnits med mig sedan i december när jag anmälde mig och mentalt har jag gått igenom banan hur många gånger som helst. Särskilt på natten de gånger jag haft svårt att sova. Då har jag i mina tankar sakta, sakta sprungit Valhallavägen fram, svängt ner på Oxenstiernsgatan, Strandvägen. Ofta har jag faktiskt somnat där nånstans, men några gånger har jag ändå lyckats visualisera hela sträckan. 

Måste också berätta: I tisdags var jag ute och övningskörde med sonen och på något konstigt vis så hamnade vi ute på Djurgården och körde den del av loppet som jag tycker är jobbigast. Jag tyckte att vi bara fördrev tiden i väntan på att plocka upp maken som befann sig vid Stadion medan sonen helt klart tyckte att vi höll på med nåt psyko kring loppet. Hehe, det var roligt att få det rakt upp i fejset. Snacka om att befinna sig i en bubbla.

Och vädret?

- Det verkar bli perfekta förhållanden i morgon. Åtminstone för mig. Jag behöver lite värme och det ska ju bli 14-16 grader, inget regn, molnigt till en början. Det blir särskilt bra för Sveriges bästa publik som jag passar på att tacka redan nu. De som står och hejjar utmed banan är grymma! Bäst helt enkelt!

Femte starten på raken, dina tankar kring det?

- Första gången jag kom i mål i Stockholm marathon är fortfarande det största ögonblicket i mitt löparliv. Den där känslan av att ha klarat ett riktigt tufft mål, som jag tidigare inte trodde var möjligt, den är något alldeles särskild att få uppleva. Numera har jag fått någon sorts rutin på loppet, men det är fortfarande galet stort att kunna genomföra en mara och jag är oerhört glad för att jag kommer till start i morgon.

Och tiden?

- Tiden ja, kul att du skulle nämna den... Under fyra timmar är ju drömmen... Verkligheten säger nog nåt annat, typ 4.30. Kanske mer? Slår jag mitt eget rekord på Stockholmsmaran 4.26 vore jag super-superglad. Slår jag mitt eget mararekord på 4.19 vore jag precis hur glad som helst. Fast jag är också glad om jag kommer i mål på 6 timmar. 

Man måste vara glad - det är ju för sjutton Stockholm marathon!!

Lycka till!!

- Tack!

Glad, gladare, gladast = vinnare