6. Fötterna

Sex dagar kvar och nu börjar nedräkningen.

På julrean köpte jag mig ett par nya löpardojjor. Fick för mig att jag ville testa ett annat märke än Saucony och slog till på ett par Mizuno. Vi blev aldrig vänner så för några veckor sedan köpte jag mig ett par nya Saucony istället och nu leker livet igen. Saucony är som gjorda för oss med breda fötter och högt fotvalv.

Mina fötter är en stor utmaning. De är alltid jättetorra och jag får både liktornar, förhårdnader och självsprickor på dem. Om man skulle fråga mig vilka tre grejjer jag skulle ta med till en öde ö, så skulle jag först säga två såna där smarta överlevnadssaker som t ex yxa och eldstål, men den tredje skulle definitivt vara fotcreme. Jag kan inte leva utan fotcreme.

Det finns inget så rysligt som att gå omkring på mina fötter efter en dag på stranden. Tänk naglar mot svarta tavlan så vet du hur det känns. Hu, det är hemskt och jag kan inte snabbt nog tvätta av dem och smörja in dem så fort vi kommit hem. Drar sen på ett par mjuka, sköna strumpor. Spelar ingen roll hur varmt det är.

Kakelförsäljare har höjt på ögonbrynen då vi stått i begrepp att renovera badrum och åkt till kakelaffären för att köpa kakelplattor. Den absolut avgörande faktorn för vilken kakelplatta det blir är inte färgen eller storleken på plattan, utan huruvida man kan gå på den barfota utan att rysa eller ej.

Ryset är en sak, liktorna en annan, men jag får i alla fall nästan aldrig skavsår. Alltid något. Och jag är jättenoga med att sköta fötterna, filar dem och smörjer in dem, sätter på liktornsplåster när det behövs och väljer löparstrumpor med omsorg.

Problemet vid löpning är just att hitta rätt strumpor som ger så lite friktion som möjligt. Ju mer friktion, ju mer bränner det under fötterna. Det brukar ta sin tid att hitta rätt i strumplådan. De strumpor som funkade till de förra skorna, funkar inte till de nya skorna. Så har det varit även den här gången. Jag har sprungit mig igenom lagret och hade till i fredags inte hittat de perfekta strumporna. Av en slump tog jag några som jag aldrig någonsin trodde skulle funka, men se, de var verkligen bra. Jag ägnade inte mina fötter en tanke på hela vägen vilket måste ha inneburit att fötterna inte hade något att gnälla över, så de strumporna får hänga med på en 42-km-sväng nästa lördag.

Med en vecka kvar, har jag nu också klippt tånaglarna. Det får inte göras för nära loppet. Blånagel lär jag få ändå av trycket, men det är väldigt smärtsamt att springa med för kortklippta naglar så det är ju smart om man inte utsätter sig för det i alla fall.

Mycket är det att tänka på när det gäller fötterna, men det är bara att ta hand om dem så mycket det går för som vi löpare brukar säga:
Liten fot välter ofta stor löpare