Handbroms i

Enligt schemat skulle jag ha löpt den där 14-km-intervallen i tisdags men det blev ju inte gjort. Så då skulle jag ha gjort det igår, men det blev inte gjort. Började bli en aning stressad med tanke på att det ska in ytterligare pass i veckan. Dagens dag bjöd på en finfin logistik-kullerbytta eftersom lunchdate och möte i skolan på kvällen stod på programmet. Den enda tid som fanns att tillgå blev alltså morgonkvisten.

Med ringa planering måste jag få med mig kläder till jobbet på nåt vis. Jag har fobi mot att springa med ryggsäck och äger inte heller någon som mot förmodan skulle funka. Det blev till att ta till pås-tricket. Jag valde kläder med omsorg för att få så liten packning som möjligt och la ner tunn kjol, blus och underkläder i en 3 liters fryspåse som jag stoppade ner innanför linningen där bak.

Det kändes trögt från början och jag missmodade. Handbroms i om du förstår vad jag menar. Så långt och i så kravfyllt tempo. Genomförde i alla fall de 4x80 metrarna med rak rygg och i god fart. Sen väntade två gånger fem km i duktigt tempo, 5:30/km. O je. Går ju aldrig med den här trötta kroppen. Och se -inte gick det heller. Jag tog alla chanser att stanna till och hämta andan. Påsen gled ner i byxorna så jag fick stanna och fiska upp den, sprang vidare med den i handen. Telefonen ringde och jag stannade till för att svara. Jag provade igen att stoppa ner klädpåsen men den gled återigen ner så jag stannade och tog upp den. Längre inåt stan stannade jag för rödljus men till sist, med några ynka km kvar så tänkte jag att "Nu får jag ta mig sjutton sluta tramsa, bit ihop bruden".

Krämade på med George Michaels Freek i lurarna och fokuserade totalt på löpsteg och hållning. När låten var slut stannade jag en kort stund och sen körde jag repeat på det. Därefter gav jag upp och lufsade sista km fram till jobbet.

Nåväl, ett pass med handbromsen i är också ett pass, även om det hade varit att föredra att utan.

Det var i alla fall vackert