Hela påskhelgen har gått i ett behagligt ledighetstempo. Inte ett löpsteg har tagits, inget pedaltrampande och knappt något promenerande heller. Jag tröttnade totalt på vädret och kylan och sköt upp allt vad träning hette.
Istället nåddes nya höjder vad gäller mat/vin/godis/kak-intaget. Herregud alltså, jag blir så jävla trött på mig själv ibland. Varför detta frosseri så fort en längre ledighet infinner sig? Det är ju patetiskt. Det börjar redan vid frukost då jag stoppar i mig dubbelt så mycket mot en vanlig vardag, sen så har vi förmiddagsfikat med liten kaka och så lunchen, rester eller varmkorv. Snart är det dags för eftermiddagsfikat och framåt femsnåret plockas tapas och Cava fram. Någon timme senare står middagen på bordet.
Javisst ja, jag glömde ju chipsen också. Som en värsta chips-junkie såg jag mig själv stå där igår strax innan vi skulle åka hem från landet, med handen långt ner i den överblivna chipspåsen och innan jag fick ner påsen i soporna mofflade jag i mig så mycket jag bara kunde. Jag lovar, hade någon försökt slita påsen ur händerna på mig hade jag dödat personen (galen javisst!). Ingen vågade sig heller i närheten! När sen det hela toppades med en Calzone framåt kvällskvisten, var det föga förvånande att vågen sa till om nya vanor imorse.
Nå, jag var inte särskilt svårövertalad och idag tog jag det första steget i den nygamla satsningen marathon under fyra timmar.
För första gången någonsin tänkte jag följa ett träningsprogram och idag löd det 10 km lätt jogg. Imorgon blir det 8 km intervaller, på fredag 8 km jogg och på lördag 14 km. Jag hittade programmet på jogg.se och det är anpassat efter nästa marathon som jag bestämt mig för att köra.
Tyvärr kommer jag springa loppet inkognito eftersom jag 1. inte är anmäld, 2. inte får överta någon annans startplats. Men startplats räknar jag kallt med att kunna köpa på Blocket och jag kan väl säga så mycket som att det är ett lopp i början av juni i en stad väldigt nära mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar