Idag var jag ute och luftade cykeln igen och det gick betydligt bättre den här gången eftersom jag kände till vägen exakt och kunde maxa efter behag. Det var riktigt roligt att köra på som en fartdåre. Trampade hej vilt i nedförsbackarna.
Jag är fortfarande imponerad över hur lättväxlad cykeln är. Det tar knappt en mikrosekund att byta växel vilket gör hela skillnaden för om uppförsbacken ska forceras med en glad eller sur cyklist på sadeln.
Tror faktiskt jag lyckades ta mig igenom alla växlarna och det var kul att känna att det fortfarande fanns kräm kvar i pedalerna även när det gick som allra fortast. Cykeln verkar ha potential att bli en riktig fartmaskin när jag känner mig redo för att köra snabbare.
Det är också en helt annan känsla att cykla på landsväg och kunna dra på så mycket man orkar jämfört med det något lugnare tempot man får ha i stan.
Kastbyar däremot är riktigt läskiga och såna fick jag rejäl respekt för idag. Även omsvischande bussar med efterföljande vinddrag skulle jag helst slippa. Bra då att hålla till i avkroken där det är glest mellan bussturerna.
Men lammungarna gick inte av för hackor. Jag var bara tvungen att stanna till ett tag och filma (och härma). Vad gulliga de är!!
Bä, bä, svarta lamm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar