Analys Stockholm marathon 2014

I veckan har jag befunnit mig i värsta super-woman-moodet. Ingenting kan stoppa mig nu och tänk om jag skulle ta och skaffa mig en plats till Vätternrundan?! 30 mils cykling är precis vad jag skulle vilja ge mig i kast med.

Vis av erfarenheten fattar jag dock inga stora beslut veckan efter en mara eftersom jag är helt oberäknelig, fullpumpad på adrenalin och endorfiner som man är. Det är ingen hejd på vad jag kan tycka mig vara kapabel till fram till den där "ner som en pannkaka"-dagen som kommer likt ett brev på posten den dag jag börjar funka normalt igen. Nej, det gäller verkligen att sitta på händerna så de inte klickar i nån ruta här eller där eller slår nåt nummer man inte alls tänkt ringa. Det blir alltså ingen Vättern (även om jag fortfarande tycker det hade varit väldigt roligt). 

Istället är det dags att summera Sthlm marathon 2014 och försöka sig på en analys som stöd för kommande träning och lopp.

När jag ställde mig på startlinjen förra lördagen var jag rätt övertygad om det var för sista gången. Det har varit ett segt träningsår och svårsprunget så in i bomben. Jag har saknat motivation och har dealat mig ur många träningspass som hade behövts för att göra ett riktigt bra lopp.

Det är alltså lärdom nummer ett. Var motiverad. Det är kanske till och med så att jag skulle ha ställt in i år för att ha gett motivationen en chans att komma åter.

Jag har samtidigt gått med en undran om just hur mycket träning som behövs för att klara en mara. Vore det möjligt att klara en mara vilken dag på året som helst, förutsatt att jag är grundtränad och inte skadad eller sjuk? Och jo faktiskt, jag fick det bevisat för mig i år att det verkligen är möjligt. Vad nu det är värt. För omgivningen såklart inte så mycket, men för mig, inombords, gör det ändå skillnad. Det känns gött att veta att jag har den styrkan.

Lärdom nummer två: Jag klarar att springa ett marathon vilken dag på året som helst, förutsatt att jag är grundtränad och inte sjuk eller skadad.

OK, att klara maran är en sak, att genomföra den under fyra timmar något helt annat. Då behövs det springas många mil generellt, särskilt många långpass och så måste genomsnittsfarten ökas. Det är ingen rocket science men svårt att få till, särskilt under de kalla vinter/vårmånaderna. Kanske är det så att marathonlopp som ligger på hösten passar mig bättre än Stockholm marathon. Då har jag hela den varma delen av våren, sommaren och nån månad av hösten på mig att förbereda mig.

Lärdom tre: Sluta hoppa över långpassen och leta upp ett passande lopp som går på hösten.

Jamen, då säger vi så. Dags att vända blad och gå vidare.