Förkylningstider

Tiden tickar vidare och sedan sist har jag hunnit med att vara förkyld. Jag lägger ner all träningsverksamhet när det händer. Tar mig avvaktande igenom nys-stadiet, vilar mig igenom febern, lider och blir oerhört frustrerad av nästäppan. Den här gången slapp jag tack och lov hostan.

Det tar många dagar innan allt är över. Jag brukar räkna med tio sjukdagar och tre veckor totalt innan träningen är på samma nivå som innan.

Vore man helt igenom optimist hade man väl sagt att förkylning ger en tid för vila och eftertanke. Och säkert stuckit in att det bara är bra och härdande att få längta riktigt ordentligt efter något man tycker mycket om.

Men personligen tycker jag att förkylningar är helt onödiga. Det finns verkligen inget bra med dem. Efter de första dagarna med hög feber pallrar man sig dessutom tillbaka till jobbet och vardagen och försöker prestera precis som vanligt vilket sällan går så bra. Allt blir jobbigt, man tappar fart och förstås, man mår dåligt.

Det här var tredje gången i år som jag blev förkyld och jag funderar över varför. De två föregående åren har jag inte haft en enda sjukdag, vilket skämt bort mig rejält. Det normala, läser jag, är annars att ha just tre-fyra förkylningar per år. Jag har blivit normal men köper inte resonemanget. Man behöver inte vara sjuk så här ofta, så nåt är inte som det ska.

Medicinen mot förkylning som jag tror stenhårt på är träning i allmänhet och pendlingscykling i synnerhet. Adderar man god sömn, en stressfri vardag och lagom med mat till det anser jag att kroppen kan stå emot det mesta. 

Någonstans i ekvationen döljer sig ett fel men jag vet inte riktigt var det ligger. Hur som helst så är jag frisk för den här gången och har tagit upp pendlingscyklingen igen. Min medicin mot nästa förkylning. Må den sky mig lika mycket som jag skyr den.