Äntligen är jag fullt frisk igen, wow - det är knappt man tror det är sant. Fyra veckor utan träning. Det är ju en oändlighet och det känns allt lite motigt att få fart på ekipaget igen. Åka kommunalt till jobbet har funkat fint - varför cykla i iskylan? Finns det över huvud taget någon bas kvar att bygga på? Hallå kondis - var är du?
Har inget tålamod, vill vara tillbaka där jag var innan jag blev sjuk. Då jag körde dubbla löppass på tisdagar och orkade med 2-milarundor utan större besvär. Då huvudet och kroppen spelade i samma orkester. Då tvättkorgen var full med röda träningströjor. Jag vill vara där NU!
Men istället gäller det att ta det piano. Börja med att få in rutinen igen, vänja sig vid att packa väskan och byta om till träningskläder, cykla eller promenera till jobbet. Skapa ett behov av endorfiner och en längtan till att vara ute i friska luften. Lägga träningspass efter träningspass bakom sig. Inte tänka så mycket, bara göra.
Och rätt vad det är har man tagit sig igenom dimman och kommer ut i solskenet.
Dimma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar