På ledigheten i julas resettade jag mig helt för att komma till rätta med mina skavanker och sprang till en början kortare sträckor varannan dag. Började på fem km, därefter sex och så blev det sju km och därefter åtta. Sen drämde jag till med tio km och sista passet innan det var dags att börja jobba igen blev på 12 km.
Både före och efter passen var jag noga med uppvärmning respektive lång stretch i ytterlägen. För att gosa extra med vaden stoppade jag ner benet i en hink med nästan skållhett vatten innan jag gav mig ut. Jag tror på att behandla långvariga skador med värme.
I alla fall funkade hela upplägget med varannandagslöpning med successiv ökning av distans kombinerat med gulligull av kropp så nu är jag hel igen och de 14 kilometrarna i söndags var ren njutning.
Det blev en favoritrunda runt flygplatsen, Minneberg, Tranebergsbron, Pampas och FyraH-gården, backarna i Huvudsta och så Bällsta bro och Bällstavägen på slutet.
Innan jag stack iväg hade jag satt timern på bastun så den stod och väntade på mig, lagom varm när jag kom hem. Det kan nästan inte bli bättre än så. Rena söndagslyxen om du frågar mig.
Och ännu bättre blev det då det hela toppades med årets första semla till eftermiddagsfikat.
Tranebergsbron och får på vinterbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar