Jag ser det hela framför mig, om de nu hade varit löpare. Komma uppstapplandes ur sängen, slänga en kopp kaffe i strupen och sen försöka få på sig kläderna i rätt ordning. Vilket inte går bra utan de kliver ut genom dörren med strumpan på huvet och mössan på foten. Stannar upp på förstubron och funderar på vad det nu var de skulle göra. Hoppar in i bilen och kör ett varv runt kvarteret, kliver in genom ytterdörren igen, ser sig i hallspegeln och undrar varför de har en strumpa på huvet och går och lägger sig igen.
(jag å min sida ör sjukt kvällstrött och får äta upp allt när vi kommer till den spännande filmen som ska ses på kvälkskvisten. Likt Sir Väs i sin lilla vagga i Robin Hood gosar jag ner mig i soffan och somnar inom två minuter. Maken har slutat försöka väcka mig och han berättar aldrig vad som hände i filmen, vem mördaren var eller om de fick varandra på slutet.)
Nåväl, jag kom ut redan vid åttasnåret imorse och hade långpass på schemat. Eget beröm luktar illa som vi säger här i Jante-land, men jag måste säga att löpningen känns väldigt stabil för tillfället. Förlängde tvåmilarundan till 23 km och morsade glatt på Sthlm-marathongänget som jag mötte på en av broarna. Vid Preem-macken hade ankorna kurat ihop sig och tagit bästa solplatsen och borta vid båtklubben vid Kungsholms strand var det båtiläggning.
Nu stundar upptrappning på nytt, formen ska toppas och jag tänker mig lite extra-allt träning några veckor framöver. Jobblediga dagar kommer väl till pass nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar