Hela veckan har jag laddat för att om lördag springa 20 km. Årets kanske viktigaste 20 km. Träningsformen har åkt berg-och-dalbana sen i juni och de här 2 milen skulle tala om för mig hur möjlig en mara inom en månad skulle te sig.
Både kropp och knopp var med på noterna, det kändes nästan lite adrenalintstint när jag drog på mig löparstassen, som om det vore tävlingsdags. Tankarna gick till dem som skulle springa Lidingöloppet, vilket bra väder de skulle få, men å vad glad jag var att jag inte stod på startlinjen. Det hade varit helt fel för mig. Dagens runda skulle enbart handla om att hitta löpglädjen och känna på distansen. Planen var att köra på låg puls, mellan 135-145 och att riktigt njuta av att få vara ute och röra på mig.
Förberedelserna kunde inte ha gjorts noggrannare. Jag sov som ett barn natten mot lördag, efter en del ombyten hittade jag den perfekta klädkombinationen och jag fick i mig alldeles lagom med frukost. Det kändes ok i ryggen/bröstet. Till och med vädret var perfekt när jag stack iväg, 12 grader, soligt mellan molnen. Det fanns ingenting som störde mina tankar, ingen stress eller andra viktiga saker som måste göras. Jag laddade Spotify med Mozarts Requiem (funkar väldigt bra att springa till) och gav mig iväg. Ivrig, förväntansfull.
Och det gick som smort. Det gick så himla bra, första milen bara rann iväg. Hux-flux var jag halvvägs och sprang in på Preem-macken på Norrmälarstrand för att fylla på depåerna. Rädd för att dippa under sista milen testade jag en energi-kombo grande de luxe på Gainomax och Powerade. Den verkade funka bra för jag höll ihop även sista milen.
På Kungsholms strand kom jag i takt med en kille som körde intervaller. Det blir gärna lite konstig stämning i de situationerna innan man fattar vad som pågår. Vi sprang om varandra fyra gånger innan han var klar och vände om.
Under sista kilometern hamnade jag i lämmeltåget av karlar i jeans på väg till Solvalla. Nästan alla med ölflaska i hand. Väl hemma tog jag en lång stretchning och toppade den här lyxiga lördagsförmiddagen med en varm välgörande bastu. Livet på en pinne. Jag kan bara säga att jag älskar att springa när det är så här och det var så skönt att hitta tillbaka till den känslan.
Dagens mission complete alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar